Förord

Resumé

Efter att ha gjort lumpen i flottan, jobbat som nattväktare och ombudsman för Transportarbetareförbundet och Hotell och Restaurang Facket tappade jag allt mitt vackra hår och drabbades av en utmattningsdepression, som nådde sin kulmen den 5 september 2005.

Vi välsignades med dottern Leya och jag försökte sälja snygga duschdraperier på en marknad, som inte förstod vitsen i att investera i ett snyggt duschdraperi.

När Niklas drabbades av den sviktande arbetsmarknaden slängde jag ur mig en otänkbar tanke.

”Vi kanske skulle flytta till Indien.” Och till min gränslösa förvåning tyckte Niklas det var en bra idé. Något han skulle komma att ångra. Ibland varje dag, ibland varje timme, ibland mest hela tiden.

I januari 2010 packade vi våra väskor och bordade planet, som skulle ta oss till ett vardagsliv vi aldrig kunde drömma om.

Vi slängde vår svenskhet över axeln, som skrockens salt, i ett allvarligt försök att smälta in. Men det var inte så enkelt.  Jag var hårlös med vit, blek hud, Niklas var 192 cm lång och gänglig som Långben, och Leya var blond och söt som en docka.

Vi insåg direkt att vi aldrig skulle kunna äta den indiska maten med den otäcka kryddblandningen masala. Vi insåg ganska snart att vi aldrig skulle köra något fordon i den kaotiska trafiken och sent omsider insåg vi att vi aldrig skulle förstå oss på den indiska affärsvärlden.

Jag förberedde mig på att indierna skulle glo på mitt kala huvud oavsett hur många gånger de sett mig. Jag förberedde mig på att indierna skulle nypa i Leyas äppelrunda kinder varje gång de såg henne och att Niklas var tvungen att ta både metron och en cykelrickshaw för att komma till slaktaren som gömde sig på en bakgård, tre trappor upp i ett skum del av staden.

Vi hade vant oss vid att gå upp på morgonen och fylla på vattentanken och höra indierna halvspy i gryningen och vi hade vant oss vid att gå på fel sida i trafiken och urskilja vilka tutningar som gällde oss.

Men vi kunde aldrig vänja oss vid snoppkliarna, väggkissarna och trafikljus-pruttarna. Vi stod helt enkelt inte ut med alla lurande, småaktiga butiksinnehavare, som såg varje vitt ansikte som en vandrande bankomat eller den korrupta polisen som krävde mutor för att dryga ut den usla lönen.

Vi föraktade den inhemska rasismen, som nekade våra indiska vänner möjlighet att kliva in på restaurangen utan att vi var tvungna att hämta dem i dörren och vi föraktade alla droghandlare som kom uppsmygande och väste ”Hischhasch” bredvid en när man gick på Main Bazar road i godan ro med Leya i handen.

Vi hatade att se alla tiggare med syrafrätta ansikten och förvridna lemmar och hundar med vidrigt, kliande skabb och hårlösa kroppar.

Men vi älskade det enkla livet, färgerna, dofterna, spontaniteten, tygerna, energierna, glädjen, ja, allt som var glädjande för alla sinnen och den blomstrande kreativiteten.

Vi älskade att indierna var morgontrötta och att de kunde sitta och glo på ett glas te halva dagen, utan att ha dåligt samvete, men framför allt älskade vi att slippa svenska löpsedlar och skvallertidningar.

Även om livet i Indien var komplext så var det okomplicerat. Inga räkningar mer än hyra, el och vatten som skulle betalas varje månad, direkt i hyresvärdens hand, inga dyra bilar eller telefonräkningar och, bäst av allt, inga onödiga måste-ha-prylar, eftersom vi inte hade någon vi behövde imponera på.

Vi levde utanför alla samhällen och det var en befrielse. Vi slapp Sveriges alla trista försämringar av välfärden och vi förstod inte den indiska politikens alla rågångar, så det var bara att glida med och bry sig om det som var viktigt för oss, en liten familj i ett främmande land, ett spännande land långt borta i fjärran östern.

Den här boken handlar om resorna vi gjorde under tiden vi bodde i Delhi och precis som med den första boken i Indientrilogin, INDIA; I Never Do It Again, har jag samlat våra bilder och videos kapitelvis så du kan ta del av det vi en gång upplevde.

Klicka här om du har missat eller vill återuppleva INDIA; I Never Do It Again.

Kapitel

1. Sötsalta tårar i Bhagalpur

2. Lustfyllt badande grisar i Radha Kund

3. Ortopeden som hyrde ut slalomskidor i Manali

4. Äta middag på en valaffisch i Jaipur

5. En telefonbesatt guru i Bengaluru

6. Mausoleum Vanvett i Agra

7. En död pompomtillverkare i Delhi

8. Lite smått och gott